OM MIG
Varför jag blev vegetarian
Jag blev vegetarian 2017, min största anledning till att jag blev det är på grund av djurhanteringen. Jag har sett alldeles för många hemska videos på hur djur kan behandlas. Sen finns det andra anledningar som jag förstår att andra människor brinner för, med jag gör det framförallt för djuren.
Från dagen man föds så är man blank, man är helt oskyldig, sen påbörjas resan av misstag efter misstag som man förhoppningsvis kan tar lärdom av. Ens personliga värderingar formas av de personer som man umgås mest med och vad man ser i sin omgivning.
Jag blev tillsagd när jag var liten att i Kina äter man hund och att det är jätte konstigt, men är det verkligen det? Det är de dom är uppväxta med, alla i deras omgivning gör det. Jag är helt säker på att om någon av oss icke-hundätare hade fötts i Kina hade vi garanterat ätit hund vi med.
i Indien äter man inte ko, i USA äter man inte häst, är man muslim äter man inte gris. Oavsett vem du är så anpassar du dig till din omgivning eftersom du vill känna gemenskap och inte vara någon ensamvarg som folk tittar snett på.
Det är mycket lättare att döda ett djur om du gjort det förut. Om du har fått vara med som liten och se hur det går till och en dag får hjälp med att döda ditt första djur då kommer det tillslut bli en vana. För någon som inte ens har sett ett djur dö skulle tycka det var jätte jobbigt att döda ett djur.
Men detta tycker jag ändå säger en del. Alla är vi barn någon gång, och oavsett när i livet man dödar sitt första djur tycker man att det är jobbigt och man tvekar. Det får mig att tänka att det är fel.
Jag förstår alla er som äter kött därute, jag har själv gjort det i 23 år. Vi har i princip gjort det från den dagen vi föddes. Att ta bort något som varit med hela vårt liv strider mot våra mest grundliga värderingar. Det kommer kännas värre att ta bort något ju längre vi levt med det, det är mycket lättare för någon som är 17 år att bli vegetarian än vad det är för någon som är 50 år. Det är därför förändringar oftast tar väldigt lång tid, oavsett vad det är handlar om. Jag menar, det finns ju fortfarande dödsstraff i vissa områden i världen, men det försvinner ju sakta men säkert. Förr i tiden var de mycket vanligare att man skulle få betala med sitt liv som straff.
Hur jag kom in på beachvolleyboll
Jag rörde en beachvolleyboll för första gången i mitt liv år 2012. Mitt handbollslag hade precis lagt ner och det kändes väldigt tomt när tre bollpass i veckan försvann för mig.
Min mamma lyckades hitta att det precis hade öppnat en ny beachvolleybollhall i Kviberg och jag och min lillebror började spela. Efter att jag blivit placerad som 19 åring med personer som var halva min längd började jag snabbt klättra upp i grupperna.
Efter några månaders spel spelade jag mitt första SM, U20 som det hette, då fick jag spö av första rankade; Wilhelm Nilsson och Johan Skoogh med 21-2 och 21-3. Efter att ha fått så mycket spö så var jag mycket taggad på att tränar mer och hårdare. Jag hittade ett kryphål som jag kunde utnyttja i GBC seriespel, de var nästan alltid någon som behövde reserv. Så från 14:00-22:00 på söndagar var jag i hallen och hoppade in som reserv åt personer, från serie 11 till serie 6. I slutet fick jag göra ett schema så jag inte dubbelbokade mig, och det tillhörde vanligheterna att jag kunde spela 14-22 non stop om jag ville helt gratis! Detta var min guldgruva.
Efter mycket träning blev jag sakta med säkert lite bättre hela tiden. Den stora vändpunkten var min resa till Australien tillsammans med Johan Fagerström där vi hade Mårten Christiansson som tränare i 3 månader. Från att ha en 1/8 dels final som rekord i Open Svart (då kallat bara Open). Kom jag hem och vann min första Challenger efter att varit hemma i Sverige i mindre än 1 månad. Jag hade äntligen lärt mig att ta mottag!
Detta ledde till ett bra självförtroende och därmed var jag säker på att komma in i Challenger-turneringarna. Men nu var det Swedish beach tour som var i siktet, tillsammans med Wilhelm Fors lyckades jag få mitt första WC till touren 2014, då har jag bara spelat i 2 år!? Det blev dock klara förluster mot den store och eviga legenden Björn Berg i par med Linus Tholse samt Josef Buskhe i par med Simon Bohman.
Det var först 2016 som jag lyckades ta mig in på touren och ha tillräckligt med poäng för att spela alla tourstoppen, mycket pga andra platsen tillsammans med Micke Östberg. Men annars var 2016 ett guldår. Det slutade med Tourguld i Kalmar och även i Tourfinalen i Umeå.
Nu under det senaste året har jag haft lite tuffare med resultaten. Mycket beror ju såklart på att jag spelat mycket World Tour men även på den Europeiska Touren. Min största merit är en 4:e plats under Världstouren i Göteborg 2019 tillsammans med Martin Appelgren.
Nu siktar jag ännu högre och ska lyckas slå mig in på riktigt på världsrankingen hoppas jag! Vi får se, 2020 kommer bli ett spännande år!
Fakta
Du bestämmer vad du vill göra för skillnad!
